till sist när jag bara vill få bort alla tankarna, så får jag panik. det ända jag vill är att dom ska gå, sticka, dra sin väg! men dom bara snurrar runt i mitt huvud och till sist börjar mina tårar rinna ner för mina kinder...och mascaran rinner ner för mina kinder, och tårarna bara faller och faller. och jag fångar en i min hand, och jag ser alla minnen, alla mina tankar i en ända droppe...jag torkar bort den och hoppas att allt jag såg i droppen skulle försvinna...men självklart inte.. tankarna blir bara fler och fler och större och större. dom snurrar bara snabbare och snabbare, och tårarna rinner och rinner och rinner. jag vet inte vad jag ska göra...jag vill bara fly...springa iväg. bara bort. jag vill inte vara här, och inte i närheten av mina tankar. det skulle vara så himla skönt, och jag skulle inte kunna vara lyckligare än så...om mina tankar försvann...för det är dom som förstör mitt liv just nu. men allt jag vill, är att allt ska bli bra igen. att jag ska kunna le, skratta och må bra. men nu gråter jag, tänker och mår dåligt varje dag. jag orkar inte mer, och det måste få ett slut. men jag har ingen aning hur, jag skulle kunna göra vad som helst för att få alting att bli bra igen. men jag tror inte att jag kommer lyckas, för jag har försökt så sjukt mycket, och jag har fällt så många tårar. jag orkar inte mer, jag orkar inte vara ledsen, jag vill bara vara glad! när jag ser någon annan le, så vill jag bara le tillbaka för att visa hur mycket det faktiskt betyder för mig. men det går inte, det går inte att fejka ett leende eftersom man ser att det bara är på låtsas. och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, vill bara bort. flyga upp till himlen...och stanna där föralltid. jag tror ingen hade brytt sig, alla hade bara skrattat, tyckt det var skönt. så känner jag det iaf..eftersom ingen visar att de vill att jag ska vara kvar här...undrar jag ju varför jag ska det? det finns ju ingen mening med det...eller har jag fel? jag mår så sjukt dåligt, och det gör det knappast bättre att man får höra en massa skit saker hela tiden, det gör bara allt värre! men folk förstår inte det, människor bryr sig inte. de bryr sig bara om sig själva, allt krätsar runt dom, men det är så jävla fel! jag kommer ALDRIG ge kärlek eller vänskap till någon som inte ger ett skit tillbaka för det är så sjukt olönt.

och det är därför jag inte vill vara ensam...